Kustkorvetterna som undgår radarn
Visbykorvetterna som utvecklats och tillverkats på Kockums varv i Karlskrona tillhör de mest uppmärksammade landvinningarna i svensk modern teknikhistoria. Fartygen har inte bara ett speciellt utseende – de är framför allt svåra att få syn på med radar, vilket är hela poängen.
Det var i början av 1990-talet som utvecklingen av Visbykorvetterna kom igång. År 1991 byggde Karlskronavarvet testfartyget Smyge. Svenska marinens avsikt var att skapa en plattform för att kunna testa ny vapenteknologi, sensorer och kommunikation för den så kallade stealthtekniken, eller smygtekniken.
Skrovets oregelbundna form gjorde det svårt att upptäcka fartyget på radar. Denna design låg till grund för den slutliga utformningen av Visby-klassen. Fartyget har så många plana och vinklade ytor som möjligt, vilket gör det svårt att upptäcka både med radar, infraröda sensorer och hydroakustik. Att skrovet är byggt i sandwichstruktur med kolfiberarmerat plastlaminat innebär ytterligare en fördel: att det är omagnetiskt, vilket också försvårar upptäckt.
Samtliga vapensystem är inneslutna i skrovet och vapnen blottas inte förrän strax före eldgivning. Till och med allmålskanonen på fördäck kan fällas in i skrovet. Värme och avgaser från robotavfyringar leds i kanaler ut till andra sidan av fartyget. Även avgaserna från fartygets vattenjetaggregat leds bort genom dolda utlopp nära vattenlinjen för att lämna så få spår som möjligt.
Visbykorvetterna byggdes på Kockums varv i Karlskrona och det första fartyget, Visby, sjösattes i juni år 2000. De resterande fartygen sjösattes åren därefter fram till 2006 och döptes till Helsingborg, Härnösand, Nyköping och Karlstad.
Korvetterna har förmågan att lösa en rad olika uppgifter, bland annat minröjning, ubåtsjakt, ytstrid, havsövervakning och sjöfartsskydd och som stöd till det civila samhället vid exempelvis olyckor till sjöss.