GlobalEye AEW&C är ett exempel på just det, ett modernt spanings- och ledningssystem som stärker förmågan att ha koll på sin omgivning, att förstå vad som händer och som kan förvarna om eventuella hot eller avvikelser – i luften, på havet eller marken. Tidig förvarning, eller Early Warning som det också kallas, är idag en helt avgörande förmåga för en nations möjligheter att skapa trygghet och säkerhet.
Förvarning är inget nytt
Människan har alltid försökt hitta sätt att förekomma och förutse olika typer av händelser. I sin enklaste form handlade det kanske om att klättra upp i ett träd, ett torn eller upp på en bergknalle för att få bättre överblick. I Fransk-Tyska kriget på 1870-talets början så tog man hjälp av luftballonger för spaning och kommunikation och under första världskriget, bara något årtionde efter att bröderna Wright genomfört den första flygningen, använde man flygplan för att spana och skaffa sig en bild av läget.
Ett spanings- och ledningsflygplan är ett flygplan som kan flyga högt, vara i luften länge och är utrustat med passiva och aktiva sensorer som skapar en tidig och tydligare omvärldsbild till användaren.
Eftersom flygplanet och sensorerna befinner sig högt upp i luften går det att se bortom jordens krökning, vilket inte går med ett system som befinner sig på marken. Genom att vara högt upp ökar radarns räckvidd kraftigt och man ser väldigt långt. Det är samma princip som att gå upp i ett utsiktstorn för att kunna se längre bort.
Systemet kan användas till övervakning spaning av luftrum, hav och land samtidigt för att ge användaren en tidig och tydligare omvärldsbild.
Den moderna radarn, en game-changer
Radarteknik började man experimentera med redan de första åren på det nittonde århundradet. Den moderna radarn har dock tillskrivits den skotske fysikern Robert Watson-Watt som 1935 lyckades skapa en apparat som kunde sända ut elektromagnetiska radiovågor som ”studsade” mot föremål på upp till tolv kilometers håll. Detta skapade ett eko som sedan kunde avläsas på en bildskärm.
Bara några år senare skulle den nya tekniken totalt förändra spelplanen för hur flygstridskrafter kunde användas i försvaret av ett folk och en nation. Med radarns hjälp kunde man nu förvarna om fientliga flygstyrkor på upp till 13 mils håll. Men inte bara det, man kunde även förse de egna styrkorna med ungefärligt avstånd, riktning, antal och höjd. Tekniken gav Royal Air Force (RAF) den förvarning som behövdes för att i tid få upp de egna flygplanen i luften och få ett övertag på angriparna. Radarn blev på så vis en av de viktigaste faktorerna för att vända på styrkeförhållandet och ge britterna möjligheten att gå segrande ur det som kallas ”The Battle of Britain”.
En nyckel till trygghet och säkerhet
Idag är olika typer av markbaserade eller luftburna radar- och sensorsystem en grundläggande och självklar del av ett modernt försvar och en modern infrastruktur. Även om dagens sensorer är oerhört mycket mer avancerade och betydligt effektivare än tidigare generationers system, så är syftet fortfarande detsamma. Att upptäcka mål, avvikelser, identifiera möjliga hot, att förvarna och skapa utrymme för egna resurser att agera effektivt och i tid.
Saabs radarkompetens, djupt rotad i svensk industri
Saabs kompetens inom sensorområdet sträcker sig över sjuttio år tillbaka i tiden och utgör en del av Sveriges industrihistoria. Ett nytt kapitel i denna historia skrevs 2006 då Ericsson Microwave Systems blev en del av Saab. Förvärvet innebar att Saabs förmåga inom sensorområdet förstärktes med en världsledande radarverksamhet. Sverige som nation kunde nu dra fördel av att ha landets främsta experter inom sensorområdet samlade i ett och samma bolag. En utveckling som visat sig tjäna såväl vårt land som Saab väl.
Idag är Saab en ledande aktör inom sensorområdet och har en välfylld produktportfölj med många olika system som vart och ett ger nationer och försvar bättre möjligheter att skapa trygghet och säkerhet i såväl vardag som kris. Ett av dessa system är GlobalEye AEW&C som står för Airborne Early Warning & Control eller ”flygburen tidig förvarning och ledning” som det blir på svenska. Men mer om detta lite senare i den här texten.
Hotbilderna runtom i världen förändras hela tiden och de mål som behöver bevakas har blivit fler, allt mindre, snabbare och smartare. Saab ligger i framkant när det gäller att förstå och förutse framtidens hot och ta fram den teknik som behövs för att möta dessa.
GlobalEye är det enda systemet på marknaden med förmågan att övervaka i luften, till havs och på land samtidigt i en och samma lösning. GlobalEye kan därmed bidra till att knyta ihop totalförsvaret och löser olika behov, både civila och militära, från en och samma plattform.
Aktiva och passiva sensorer
Som nämnts här ovan så är sensorernas uppgift att upptäcka och identifiera avvikelser som är eller kan utvecklas till hot eller problem. Detta kan göras på två helt olika sätt. Det ena är att aktivt söka av sin omgivning, det andra att passivt lyssna in sin omgivning.
Radarn är en typisk aktiv sensor. Ett mycket effektivt verktyg, men samtidigt som den hjälper dig att upptäcka och observera objekt så sänder den också ut en signal som någon på andra sidan kan uppfatta och agera på.
En passiv sensor å andra sidan, den skickar inte ut någon som helst signal. Den bara lyssnar av sin omgivning utan att avslöja att du är där. När den sedan fångar in en signal som verkar intressant så kan den via ett mycket avancerat ”signalbibliotek” berätta vad som döljer sig bakom signalen i fråga. Varje signal berättar en historia och signalspaning, som det kallas, ger viktiga pusselbitar till den övergripande lägesbilden och förståelsen av vad som händer. Signalspaning är något som Sverige och Saab har lång erfarenhet av och är väldigt bra på.
Vad har jordens krökning med sensorer att göra?
Mer än du kanske tror. Att jorden är rund håller nog de allra flesta med om även om det är lite svårt att se där man står och går. Men låt säga att du befinner dig mitt ute på öppet hav, utan land i sikte och med ögonen ett par meter över havsytan. Då möts hav och himmel ungefär 4-5 mil bort och jordens krökning gör det omöjlig att se bortom denna punkt, siktlinjen försvinner så att säga rakt ut i tomma intet. Precis så fungerar det också för en markbaserad radarstation. Jordens krökning gör att den inte kan upptäcka fartyg eller lågt flygande objekt på särskilt långa avstånd.
Har man till exempel ansvar för försvaret av ett lands luftrum då vill man ju kunna se och upptäcka saker så tidigt som möjligt så att man hinner ta fram ett bra beslutsunderlag och agera med rätt resurser i rätt tid. Det här är naturligtvis en utmaning då tid alltid är en bristvara i skarpa lägen.
Lösningen är flygburna system. För ju högre upp man kommer desto längre bort förflyttar man punkten för jordens krökning och skapar på så vis mer tid för att observera, analysera, besluta och agera. Vill man till exempel kunna upptäcka och identifiera stridsflygplan eller marina fartyg på riktigt långa avstånd, låt säga 50-60 mil, då behöver man komma väldigt högt upp i luften. Tio till elva tusen meter ungefär. Ett AEW&C system som opererar på den höjden kan se till exempel fartyg eller lågt flygande objekt på upp till 10 gånger så långt avstånd som en markbaserad radar.
Vad innebär då detta rent praktiskt? Tänk dig att du är operatör på en radarstation på Gotland. Vad du inte vet är att långt ute över Östersjön någonstans är ett flygplan på väg mot dig på 100 meters höjd. Först på 5-6 mils avstånd kommer din radar att reagera. Och med tanke på att ett någorlunda modernt stridsflygplan har en marchfart på 1500 till 2000 km/tim så har du bara några minuter på dig för att agera på. Tänk istället att du sitter som operatör i en GlobalEye AEW&C. Nu kan du upptäcka samma flygplan på 50 mil eller mer och öka utrymmet att agera med upp till 20 minuter. Tid som i en krissituation kan vara skillnaden mellan framgång och motgång.
Att hitta nålar i flera olika höstackar
Vad är det man vill ha koll på och vad är utmaningarna med det? Låt oss börja med den så kallade operativa miljön, det som brukar beskrivas som domäner. I Sverige pratar vi om fem olika domäner – luft, hav, land, rymd och cyber. I det här sammanhanget har vi fokus de tre första, det vill säga ett lands luftrum, havs- och landytor.
De som har till uppgift att hålla uppsikt över dessa domäner sitter aldrig framför tomma dataskärmar. De är vanligtvis fyllda med information. Det beror på att vårt luftrum i stort sett alltid är fyllt av flygplan på väg åt alla möjliga håll. Samma sak på vattnet, en ständig ström av fartyg av alla de slag på väg att lasta av eller lasta ombord, människor eller gods. Om man betänker att över 90% av alla varor som exporteras i världen fraktas på haven så förstår man också att det kan bli många fartyg att hålla reda på.
Detta innebär naturligtvis stora utmaning för de människor och system som ska ha koll och säkerställa att dessa flöden fungerar på ett tryggt och säkert sätt. Lyckligtvis är numera alla fartyg och flygplan, åtminstone de som är ute i ett gott syfte, utrustade med en så kallad transponder, en apparat som via GPS automatiskt och kontinuerligt sänder ut en signal om farkostens identitet, position, höjd, hastighet och kurs. Det man tittar och lyssnar efter är avvikelser. Objekt eller signaler som sticker ut från det ovanliga – en transponder som plötsligt slutar sända, två objekt som ser ut att vara på kollisonskurs, ett oidentifierat fartyg, någon som avviker från sin rutt. Eller något annat som man av erfarenhet vet man bör ha koll på då det kan utvecklas till något som man behöver agera på.
Särskilt viktigt är att kunna upptäcka och identifiera eventuella hot. Dessa skyltar ju inte med sin närvaro utan försöker förbli oupptäckta så länge som bara möjligt.
Och det är här det börjar bli komplicerat. För hur skiljer man till exempel på en liten drönare och en fågel? Och hur gör man om man samtidigt som man upptäcker ett fågelsträck också noterar en möjlig kränkning av luftrummet 40-50 mil bort och en avvikelse på vattnet 10 mil åt andra hållet, låt säga en mindre och oidentifierad farkost som i hög fart rör sig i riktning mot ett oljeraffinaderi precis vid kusten. Det låter kanske som en överdrift, men det är så här det kan se ut. Och det ställer naturligtvis extremt höga krav på de människor och system som används för att skapa trygghet och säkerhet genom tidig förvarning.
Det säger sig självt att i en så komplex, krävande och utmanande miljö kan den mänskliga förmågan vara en begränsande faktor och därför behöver stöd av smarta system som automatisk kan upptäcka, identifiera och analysera misstänkta objekt och signaler.
Teknik, både utmaning…
En annan stor utmaning är den snabba tekniska utvecklingen inom området. Det hänger bland annat samman med att avancerad teknik har blivit tillgänglig för allt fler människor men också att alltmer av den teknikutveckling som sker är mjukvarubaserad.
Ett exempel på det förstnämnda är utvecklingen av drönare. Det är inte särskilt många år sedan man såg på drönare som antingen en ”leksak” eller något som bara militären och stora industriföretag höll på med. Idag kan i stort sett vem som helst införskaffa en drönare – flygande, mark- eller sjögående – och man behöver inte vara ett tekniskt geni för att sedan förse den med väldigt avancerad utrustning, allt från sensorer till vapen.
Ett exempel på det andra är Gripen, vårt svenska stridsflygplan. Om man jämför ett av de första Gripenplanen som togs i bruk för lite drygt tjugofem år sedan med ett ur den senaste generationen, så är det svårt för en icke-expert att se någon skillnad – på ytan. Under skalet och sett till förmåga är det dock två väldigt olika flygplan. Stor del av skillnaden kan tillskrivas mjukvaruutveckling. Det handlar bland annat om nya och bättre funktioner, ökad prestanda och betydligt vässad förmåga.
Tekniska framsteg innebär samtidigt att även potentiella hot utvecklas. När de blir bättre och effektivare behöver vi utveckla vår förmåga att möta dem. På så vis sker en ständig växelverkan som driver utvecklingen framåt oavsett vi vill det eller ej.
… och möjlighet
Men teknikutvecklingen öppnar också nya dörrar och skapar nya möjligheter. Vi kan ta Saabs Erieye ER (Extended Range) radar som exempel. Baserad på en befintlig konstruktion så utvecklades den för att ingå som en del i GlobalEye-konceptet. Och som namnet anger så har den ”utökad räckvidd”.
Hur långt en radar kan se handlar inte bara om vilken höjd den befinner sig på. Det är också en fråga om hur radarn är konstruerad och vilka material man använder. När mikrovågor skickas genom ett radarelement alstras värme, ju mer värme det tål desto längre räckvidd får radarn. Problemet är bara att hitta material som klara dessa höga energimängder utan att förstöras. Lösningen var en helt ny innovativ ytbeläggning som kallas Galliumnitrid (GaN). Ett material Saab varit delaktig i att forska fram och som nu används som ytbeläggning på radarelementen i Erieye ER och som innebär den kan skicka en radarsignal med betydligt mer energi än tidigare versioner.
En fot i nutiden, den andra i framtiden
Som ett av få företag i världen med förmåga att tillverka såväl moderna stridsflygplan som marina fartyg, ubåtar, ledningssystem och avancerade sensorer vet vi att det inte räcker att stå med båda fötterna på jorden. Man måste också se till att ständigt ha en fot i framtiden. Det har man på Saab. Därför har vare sig den snabba och omvälvande teknikutvecklingen eller de förändrade kundbehoven, kommit som någon överraskning. Redan för lite drygt tio år sedan såg Saab behovet av ett AEW&C system med GlobalEyes förmågor.
Idéer är ju en sak, frågan är hur man förverkligar dem?
Låt oss först titta lite på varför Saab trodde att behoven skulle förändras. I grunden handlar det om kostnader kontra förmåga. Den här typen av avancerade system är väldigt dyra att köpa in, använda och underhålla. Om man dessutom tar med i beräkningen att många länder redan har förmågan, även om den bygger på flera olika system – ett för att hålla koll i luften, ett annat för att säkerställa sina vatten, ytterligare något för signalspaning och kanske också ett fjärde system för mer civila uppgifter som eftersök och räddning.
Det säger sig självt att det är en utmaning att hålla flera olika system och plattformar up-to-date. Men inte bara det. Informationen som de olika systemen skapar ska ju bidra till en övergripande lägesbild. Det innebär att den information som de olika systemen genererar måste samordnas och samordning tar tid. Av erfarenhet vet vi också att ju fler som är inblandade i en process desto större risk för misstag och felaktigheter.
Saabs lösning var helt enkelt att förse ett flygplan, eller plattform som den också benämns, med förmåga att klara flera olika uppgifter.
För Saab och Sverige var det här inget nytt. När JAS 39 Gripen togs fram så var Sveriges stridsflygplan utrustade att verka inom något av tre områden – jakt, attack eller spaning. Det operativa kravet blev senare att det nya flygplanet skulle kunna agera i alla tre roller och även kunna växla mellan dem under pågående uppdrag. Med GlobalEye har Saab drivit samma utveckling inom flygburen spaning.
Kort om GlobalEye
GlobalEye är ett av de modernaste och mest avancerade AEW&C systemen på marknaden idag. Med sin kombination av både aktiva och passiva sensorer ger den användaren en unik förmåga att upptäcka och identifiera olika typer av objekt och signaler i luften, till sjöss och över land. Och att göra det på riktigt långt håll. GlobalEye är en så kallad multi-role lösning, vilket innebär att den kan agera i flera olika roller – samtidigt – och även växla mellan olika uppgifter under pågående uppdrag.
Flygplanet som används som plattform är ur Bombardier Global 6000 familjen. I grunden en affärsjet med lång räckvidd som passar utmärkt för att tjänstgöra som en bärare av sensor- och ledningssystem. Den har räckvidden, uthålligheten och utrymmet som krävs.
”Sveriges säkerhet, och därmed våra nationella intressen, påverkas i dag av ett stort antal faktorer. Det rör sig både om nya och mer traditionella hot, om omedelbara såväl som långsiktiga risker. Att noga studera dessa faktorer och att stärka våra möjligheter att förebygga, ge förvarning om, motstå̊ och hantera de utmaningar de medför är en viktig del i säkerhetsarbetet.”
En nationell tillgång - i fred, kris och krig
De säkerhetsutmaningar som samhället har att hantera kräver tillgång till aktuell och korrekt information. GlobalEye kan stödja myndigheter, både civila och militära, med just sådan information, dessutom i realtid. Det kan handla om allt från att bistå vid räddningsoperationer, kartlägga illegala aktiviteter eller agera backup för flygtrafikledning, till att finnas som en resurs i händelse av terror, sabotage eller väpnad konflikt.
Att förmågan till förvarning är viktig understryks inte minst av vad som sägs i den senaste versionen av regeringens ”Nationell säkerhetsstrategi”.
Ett avancerat ledningssystem som underlättar operatörens arbete och skapar en tydlig lägesbild och tillförlitliga beslutsunderlag. En flygande ledningscentral med central roll i nätverksoperationer.
Saabs Erieye ER (Extended Range) multi-mission radar ger väsentligt ökad räckvidd för övervakning i luft, hav och över land.
Flygplanet som används är ur Bombardier Global 6000-familjen. Ett flygplan med extremt lång räckvidd, hög prestanda och med den senaste teknologin i cockpit vilket gör att GlobalEye klarar att hålla sig luftburet under långa stunder.
Flygplanen i Global 6000-familjen flyger högre, snabbare klarar mer än 11 timmars operativ drift i luften. Dessutom komfortabel arbetsmiljö för alla besättningsmedlemmar.
Genom en kombination av aktiva och passiva sensorer har GlobalEye en unik förmåga att upptäcka och identifiera olika typer av objekt och signaler.
För att skydda nationens gränser och därmed samhället och befolkningen är det viktigt att skapa sig en omvärldsbild för att få en uppfattning om hur situationen ser ut över luftrum, hav och land med syfte att i ett tidigt skede upptäcka eventuella hot.
För att skapa trygghet för människor och samhälle krävs det att man vet vad man har att försvara sig mot. Att kunna se väldigt långt och över stora områden och upptäcka eventuella hot tidigt, ger stora fördelar. Ett system som GlobalEye kan också ha en avskräckande effekt eftersom man vet att systemet bevakar ett lands gränser och därmed har användaren en kontinuerlig, bättre och tydligare omvärldsbild.
GlobalEye har förmågor som också kan användas i fredstid, i krissituationer och konfliktsituationer. GlobalEye kan bidra till försvarsmakten men också till andra myndigheter som till exempel polis, tull, kustbevakning och räddningstjänst.
Ja, sensorerna på GlobalEye upptäcker hypersoniska hot, det vill säga föremål som färdas i mycket höga hastigheter.
Ja, GlobalEye kan se små, lågt och långsamt flygande objekt som t ex drönare.
Radarn, som heter Erieye ER (Extended Range) mäter 8 meter på längden och väger ca 1 ton.
Göteborg är Saabs sensorscenter och huvudsensorn i GlobalEye, radarn Erieye Extended Range (ER), utvecklas och tillverkas där. Till vår anläggning i Linköping flygs ett Global 6000 -flygplan från den kanadensiska flygplanstillverkaren Bombardier. Därefter börjar man den omfattande ombyggnaden och modifieringen av flygplanet. Även integreringsarbetet för GlobalEyes alla sensorer och delsystem sker i Linköping.